1:a juni, mellan hägg och syren

Ja, så var det en ny månad och för oss den första sommarmånaden. Tog en cykeltur på morgonen och tittade på häggar, i alla storlekar och alla i full blomning. Ser att syrenen vår också är full i knopp, som verkar kunna slå ut när som helst.

Jag älskar denna tid, innan det blir för varmt och för mycket mygg. Sitter och funderar på rubriken, vet att det är något man säger om något, alltså: "Mellan hägg och syren" men kommer inte på nu vad det är. Något om tiden mellan dom 2 blomningarna.  Nåja, det är väl komma upp i arbetsminnet så småningom.

Det är ju så himla vanligt tycker jag, det här att man ska säga eller försöka komma ihåg nåt som man pratar med någon om, men det är bara borta, går inte att komma ihåg vad det var.
Inte så konstigt egentligen.
Om ni tänker er vårt minne som en resväska vi konstant bär med oss. Väskan blir större ju äldre vi blir.

Resväskan har en massa fack för olika sorters minne. Vi har ett språkligt, ett praktiskt med handlingar osm vi lärt oss utföra t.ex. att cykla, ni vet, har man väl lärt sig så behöver man inte fundera på hur man gör, man bara gör det.
Ett fack innehåller alla mina upplevelser genom åren, ett såna kunskaper som jag lär i skola och yrkesliv.

Väskan blir som sagt allt större ju äldre vi blir och innehåller ju miljarder olika minnen i min ålder, så inte är det ju konstigt att jag inte kan hitta ett specifikt minne i denn stora samling.

Förmågan att hitta ett specifikt minne påverkas också av olika saker som händer i mitt liv. Om jag t.ex. sover sämre under en längre period så blir mitt minne sämre, förmågan att hämta upp saker ur väskan försämras.
Likadant händer om jag har smärta en längre tid, eller om jag går med stark oro eller stress av något slag.

Sådana saker påverkar nämligen vår förmåga att koncentrera oss, att styra den inre sökmotorn dit det minne jag söker kan tänkas ligga. Så det kan vara fullständigt normalt att vara glömsk i min ålder (56 år).

Mitt minne var i 15 år jättedåligt (mellan 38-53 års ålder), jag sov för lite (3-4 timmar/natt) och jag stressade för mkt. Jag tappade en massa förmågor och var där ett tag rent rädd att jag höll på att bli dement. Nu har jag gått hemma i drygt 3 år, sover ofta bättre och slipper en stor del av den stress jag tidigare upplevde, och se där, mitt minne fungerar allt bättre, och jag har fått tillbaka läslusten, kan inte läsa flera timmar i sträck som när jag var i 20-års åldern ( 10 timmar var mitt rekord = en bok på 800 sidor som jag streckläste) men jag kan läsa i drygt 1 timme i sträck med bara kortkorta pauser.

Men jag märker ju att minnet inte är som när jag var 20-30 år. Då kunde jag skriva ner en handlingslista på en 15-20 saker som skulle inhandlas på mataffärn, ofta glömde jag listan hemma men kom hem med nästan allt som stod på listan, kanske glömde 1 eller 2 grejer bara.
Håller på att träna upp mig igen så nu kan jag ha 5 saker på listan, glömma den hemma men ändå komma hem med det som stod på den.

Ja min vänner, har suttit en bra stund nu och försökt komma på vad det är som är mellan  "Hägg och syren" men ni kanske kan hjälpa mig?

Så ser jag ju om jag fått nån kommentar när jag ska skriva nästa inlägg
Kom ihåg att ha en bra dag nu, stanna upp och njut en liten stund av något, flera gånger per dag, det motverkar stress och hjälper upp vår koncentrationsförmåga så att vi lättare kan hämta upp minnen vi behöver ur vår resväska.

Kram




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0