Känna igen?
Antar att åtminstone en del av er kan känna igen er i det som hände mig idag. Vi var på affärn och handlade och när jag passerar charkdisken står en f.d. jobbarkompis där och har precis handlat.
Hon har gått ner i vikt och ser mkt fräsch och välmående ut. Vi pratar om henne och sen om mig, hur det är med oss och hur vi har det nu för tiden. Stod säkert i 5 minuter bredvid henne. sen skildes vi och då kom jag på det:
Jag har ingen aning om vad människan heter !
Satt och grubblade hela vägen hem, suttit ikväll men kan för mitt liv inte komma på det.
Vi jobbade i och för sig inte direkt tillsammans utan hon fanns på vårdavdelningen bredvid men jag träffade henne säkert 1 gång i månaden under mina 6 år på det stället. Nu var vi nästan 100 personer som jobbade där så jag har absolut inga krav på mig själv att komma ihåg alla namn men i och med att jag hade den tjänst jag hade så känner alla mig. Jag räknade för nåt år sen ut, att jag under de nästan 40 år jag jobbat, arbetat tillsammans med eller åtminstone pratat med, eller inför, ca 5000 människor....
Jag her ett suveränt minne för ansikten men minns snart inte ens vad mina syskon och barn heter, hinner alltid rabbla ett par av familjens namn innan jag träffar rätt.
Men visst är det förargligt? Jag har ibland sagt det till den som jag pratar med, att: hej du, jag vet att vi jobbat ihop men jag och namn, det är ett hopplöst kapitel, så säg mig vad du heter?
Men för det mesta så kommer jag inte på att jag saknar namnet på personen jag nyss pratade med förrän dom gått ifrån mig, och då är det ju så förargligt att ropa; hörrö vad hette du nu igen?
Tror ändå att min farmor tog priset, 11 barn, 6 pojkar och 5 flickor och när hon ropade på sönerna så blev det en ramsa: Albin, Gösta, Östen Tag Ingen Stig?
Tage och Inge blev förkortade som ni kan förstå, Inge var min far.
Känner ni igen er?
kraaaaaaaaam
Hon har gått ner i vikt och ser mkt fräsch och välmående ut. Vi pratar om henne och sen om mig, hur det är med oss och hur vi har det nu för tiden. Stod säkert i 5 minuter bredvid henne. sen skildes vi och då kom jag på det:
Jag har ingen aning om vad människan heter !
Satt och grubblade hela vägen hem, suttit ikväll men kan för mitt liv inte komma på det.
Vi jobbade i och för sig inte direkt tillsammans utan hon fanns på vårdavdelningen bredvid men jag träffade henne säkert 1 gång i månaden under mina 6 år på det stället. Nu var vi nästan 100 personer som jobbade där så jag har absolut inga krav på mig själv att komma ihåg alla namn men i och med att jag hade den tjänst jag hade så känner alla mig. Jag räknade för nåt år sen ut, att jag under de nästan 40 år jag jobbat, arbetat tillsammans med eller åtminstone pratat med, eller inför, ca 5000 människor....
Jag her ett suveränt minne för ansikten men minns snart inte ens vad mina syskon och barn heter, hinner alltid rabbla ett par av familjens namn innan jag träffar rätt.
Men visst är det förargligt? Jag har ibland sagt det till den som jag pratar med, att: hej du, jag vet att vi jobbat ihop men jag och namn, det är ett hopplöst kapitel, så säg mig vad du heter?
Men för det mesta så kommer jag inte på att jag saknar namnet på personen jag nyss pratade med förrän dom gått ifrån mig, och då är det ju så förargligt att ropa; hörrö vad hette du nu igen?
Tror ändå att min farmor tog priset, 11 barn, 6 pojkar och 5 flickor och när hon ropade på sönerna så blev det en ramsa: Albin, Gösta, Östen Tag Ingen Stig?
Tage och Inge blev förkortade som ni kan förstå, Inge var min far.
Känner ni igen er?
kraaaaaaaaam
Kommentarer
Trackback
