Marias hjärteblogg

Var på sminkparty en stund igår kväll, med kära väninnor och träffade en ung gammal jobbarkompis, så kul. Till saken hör att jag även jobbade med hennes mor, modern var en av de gamla Undersköterkor/ Mentalskötare som lärde upp mig då jag började min bana inom Psykogeriatriken  (dåtidens Demensvård). En Undersköterska som inte gjorde nåt väsen om sig, utan en som jobbade i det tysta men som jag såg upp till, hon behandlade de gamla med stor respekt och det var mycket viktigt för mig, Hon var en ytterst lämplig person att jobba med gamla och handikappade. Vi kan kalla henne Vera. En annan Undersköt. som jobbade på samma ställe och som jag oxå älskade kan vi kalla Beda.

Beda och Vera kändes för mig som mkt trygga människor, trygga i sin kunskap och i sin roll som Vårdare. Jag lärde mig otroligt mkt av dom, speciellt av engagemanget deras, där dom brydde sig verkligen OM.

Ska aldrig glömma min första natt med Beda, hon var en mkt pratglad, stor och stark kvinna, ca 20 år äldre än mig.
Jag var aldrig rädd för att ta i, delta i Omvårdnadsarbetet, så jag hakade på då det skulle gås nattrond. Jag ville verkligen visa och göra ett gott intryck så jag dök in i skåpen där torra underlägg och blöjor låg och tog fram det vi skulle behöva. Beda väckte varligt den gamle i sin säng och drog bort täcket och tog den gamle i sina armar och vände henne mot sig villket gjorde att jag kunde byta torrt under rumpan. Jag siktade lite väl högt med underlaget varpå Beda kärleksfullt säger: " hördu hä gär et armschvejt dömjen lid å"

Hennes sätt att säga till mig att jag lagt underlaget på fel ställe. Sen under ronden visade hon mig flera tips som visade hur observant hon var på var och ens av de gamlas egenheter. En dam låg hela tiden och gned med fötterna mot underlaget, varpå Beda vek upp täcket i fotändan för att det skulle bli svalare, lakanet fick dock vara kvar. " dö vejt, hojna hon ha tjillsen å hä jär så hemchskt å håvva hä, då sko man breij å föttren derasch så hä val kålare om döm"

Såna små tips som hon observerat och kunde tolka utifrån sin utbildning och erfarenhet, som visade att hon brydde sig om och vinnlade sig om att de gamla skulle må bra. Då var jag nämligen ingen expert utan stor Novis men dom Undersköterskorna lärde verkligen upp mig, och visade att det var OK att engagera sig i sina Patienter

Jag lärde mig massor om praktisk omvårdnad av dessa damer, och anser mig idag vara just Omvårdnads expert.
Alla frågor som dykt upp, under åren jag arbetet med människor som haft en demensdiagnos, dom frågorna har jag sökt svar på, dom svar som finns idag med den kunskap som vi har om dessa sjukdomar.

Den teoretiska kunskapen om Demenssjukdomar gav mig sen AHA upplevelser i vården, symtom som ledde till problem förklarades:" Ja det är därför som Axel pinkar i den stora blomkrukan med tyg träd i hörnet där. Axel har tappat sin abstrakta förmåga, vet inte längre vad en fantasi är, kan inte tolka en bild längre utan tror att han är ute i skogen och pissar mot ett träd eller en buske, som han lärde sig då han var liten.

Den teoretiska kunskapen och förståelsen av vad sjukdomen leder till förmedlade jag sen genom handledning, till både personal och anhöriga, för att öka kunskapen och förståelsen hos oss alla, på så sätt upphörde ofta "symtomet" att vara ett problem och man sökte istället efter en lösning för att hjälpa Axel. I det fallet ställde man en hink i hörnet före blomman och efter ett tag kunde man ta bort blomman och han gick och pissade i hinken. (det började nämligen lukta om tygblomman efter ett tag, p.g.a. stänk).

Ja nu har jag sjungit min lov till alla "gamla" jobbarkompisar, som jag trivts med och haft mkt roligt med.
En av dom hittade mig på Facebook i morse, henne har jag verkligen saknat så det var så roligt att hon hörde av sig. Hon jobbar som Vårdlärare nu, hoppas jag inspirerade henne lite? Hon är rättfram och inte rädd av sig så jag tror den yrkesrollen passar som hand i handske för henne.

När jag ser tillbaka på dom åren så ser jag hur tokigt vi agerade i mycket då, MEN vi jobbade på det sätt som vi trodde var det rätta, utifrån den kunskap som vi då hade.

Hoppas kunna jobba lite i framtiden, få fortsätta sprida den kunskap som jag har och fortfarande ökar på, jag blir nog aldrig full lärd expert utan har nog en stor och nyfiken Novis inom mig än. Men jag måste hitta ett annat sätt att jobba på, kanske hemifrån med Video föreläsningar? eller skriva en lärobok om  Omvårdnad?

Får se vad det blir, längtar gör jag för det mesta.

Ha nu en skön helg alla mina vänner.
Kram




Vilstugan uppe i Koletisjaur, Merkenäs, ett av mina favoritställen i världen